Första sprutan där hemma

Här tar jag min första spruta med bromsmedicin hemma. Det är en medicin som heter Rebif och som jag ska ta 3 ggr/ veckan. Man laddar en injektor (Rebismart) med en ampull, sedan doserar den själv. Det enda man ska göra är att byta nål och trycka på knappen. Men det tar emot att trycka på knappen. Antar att man snabbt kommer vänja sig, men denna gång tog det sin lilla tid. Det gör inte speciellt ont, mest när den injicerar vätskan, men sticket är obetydligt. Just nu är dosen låg. Den kommer att öka från 8 mikrogram till 44 inom en månad. Biverkningarna kan vara stora, men det enda jag har märkt är lite värk och illamående än så länge. Det tar ca ett halvår innan kroppen har vant sig vid rebif, och under tiden kan man få influensaliknande symptom som feber, värk osv varje gång man tar sprutan.
Rätt så bra att vara halvtidssjukskriven just nu. Jag hade aldrig klarat att jobba mer. Jag sover bort den mesta tiden. Och den vakna tiden försöker jag koncentrera mig på att må bra. Dvs umgås med familj och vänner, gå små promenader, jobba och undvika att tänka för mycket på MS och sjukdom. Jag har i stort sett slutat läsa om det. Yosef får läsa bipacksedlarna på läkemedlen jag tar och om behandlingar, träning och kost osv. Sen berättar han för mig det han tycker jag borde veta. Kanske förtränger jag saker, men ändå inte. Jag tar mina mediciner, går till mottagningen när jag ska och pratar om det när det behövs. Men grubblerierna om vad som kommer hända i framtiden leder ju ändå ingenvart, så jag försöker inte tänka på det. Jag tar dagarna som de kommer. Och just nu njuter jag av att världen har slutat gunga och det förra skovet verkar vara över.
Och solen och våren har kommit!