I söndagskväll blev jag magsjuk, samtidigt som det var dags för spruta. Jag antar att jag hade ätit för mycket grillat och fett, så min mage slog bakut. Detta gjorde att hela måndagen spenderades i sängen, på kvällen hade jag 39,9 i feber. Tisdagen blev ingen förändring, illamående, feber och sängliggande. Idag har jag masat mig upp och tagit en dusch nu efter lunch. Meningen är att jag ska in till neuromottagningen i em.
Förra veckan fick jag en sanning berättat för mig där. Att jag verkar vara en sådan som sätter mitt egenvärde på det jag lyckas prestera. Att jag hela tiden tänker på vad jag ska göra, hur och när, och att jag blir besviken på mig själv när jag inte lyckas. Och när man har en sån sjukdom som jag har så är det inte bra att egenvärdet är baserat på prestation, eftersom kraft och ork inte alltid hänger med. Och det är så himla sant.
Nu de senaste dagarna har jag inte kunnat göra ett dyft, och jag sjunker direkt ner i en deppig tillvaro. Jag önskar så att jag hade haft ork till att jobba, kitta ett fönster, lägga barnen osv.. Men alla mina förväntningar och önskningar på dagarna grusas. Och jag blir så besviken.
Frågan är bara hur jag ska hitta ett sätt att finna värde i livet och mig själv när jag inte kan göra något, varken fysiskt eller mentalt? När tröttheten förpassar mig till sängen nästan dygnet runt. Var hittar jag då lyckan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar